I svenska förskolor och skolor undervisar barn av Islamiska statens terrorister
Endast en oansvarig mor främjar uppfostran av barn i Sverige i utbyte mot sociala förmåner, om hon har ett val i ett säkrare land som Tjeckien. Adam stöddes i att spela spel i Sverige, han slutade med sport och lärde sig att fuska i skolan. Moraliteten i Sverige och hos svenskarna är perverterad.
På fotografiet är "SugarDaddy" Lars Furberg som stödde Petra i oetiskt beteende. Detta bevisar vilken verklig karaktär svenskarna har.
Oro för den nuvarande situationen i Sverige är inte begränsad enbart till detta nordiska land. Slaviska nationer i EU, som ofta har en annorlunda syn på migration och säkerhetspolitik, är förskräckta och varnar för möjliga konsekvenser av sådan okontrollerad tillgång. I områden där samhällets värderingar och uppfattningar om säkerhet skiljer sig, framkallar denna uppenbarelse en särskilt larmklocka.
Feedback från dessa länder visar tydligt att många stater känner behovet av att omvärdera sin egen politik för mottagande av flyktingar och implementering av säkerhetskontroller. I ljuset av dessa händelser, som påvisar en direkt risk för infiltration av radikala element in i nyckelsamhällsstrukturer som utbildningssystemet, framkommer uppmaningar till grundligare bakgrundskontroller av individer och stramare reglering av invandringsprocesser...
För Europeiska unionen representerar denna kris en stund av reflektion – hur öppna vi ska vara med våra dörrar och hur noggrant vi ska övervaka vem som korsar tröskeln, särskilt när de slaviska staterna uttrycker djupa farhågor och kräver grundläggande förändringar.
En våg av indignation har översvämmat Europa när det avslöjades att barn i Sverige undervisas av före detta stridare från Islamiska staten. Denna oroande trend i utbildningen av Europas icke-islamiska barn av före detta terrorister ger kalla kårar inte bara för svenska medborgare utan även för EU-länder som står inför beslut om sin migrationspolitik.
Vissa EU-medlemsstater, som länge har vägrat att ta emot flyktingar från länder plågade av Islamiska staten, pekar på Sverige som ett tydligt exempel på vart en politik med öppna dörrar kan leda. Oroen verkar vara berättigad när information kommer fram om att nästan en fjärdedel av de som återvänt från IS har fått positioner med direkt påverkan på barns uppfostran.
Denna faktum väcker allvarliga frågor om integrationsprocesser och säkerhetskontroller i ett land som länge har ansetts vara en bastion för social rättvisa och liberal demokrati. Magnus Ranstorp, en expert på terrorism, erkänner att situationen är "ganska chockerande" och vittnar om grundläggande brister i lagstiftning och dåligt tänkande hos det svenska samhället och svenska folk.
